Överenskommelse mellan flera europeiska stater om att införa en gemensam valuta i form av euron (ISO-kod: EUR). Den monetära unionen trädde i kraft den 1 januari 1999 i form av giropengar. Efter en treårig övergångsperiod infördes euron också i form av sedlar och mynt som officiellt betalningsmedel i euroområdet den 1 januari 2002. – Efter tolv år av EMU blev det uppenbart att det knappast var möjligt att harmonisera de alltför stora skillnaderna inom den ekonomiska och finansiella politiken, som enligt fördraget skulle överlåtas till de enskilda regeringarna. ECB fick i allt högre grad i uppgift att övervinna den destruktiva oönskade utvecklingen som hade inträffat (Greklandskrisen, Irlandskrisen). Stödpakter som Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsfonden måste utformas av gemenskapen. Det krävs alltså mycket energi från alla slags organ och dessutom mycket pengar för att hålla ihop EMU. Allt detta skulle kunna användas mycket bättre för att stärka produktiviteten (produktivitet: förhållandet mellan faktorinsatser och produktion) i medlemsstaternas ekonomier och därmed konkurrenskraften hos företagen i EMU. – Å andra sidan har det blivit tydligt, särskilt i kölvattnet av den grekiska krisen, att det politiska beslutsfattandet i EMU med sina sjutton medlemsstater är alldeles för långsamt. Överallt efterfrågas en grundläggande förbättring. I samband med Lettlands anslutning till EMU i början av 2014 skulle motsvarande förslag ursprungligen genomföras, men detta skedde inte. – Se devalvering, finanspolitisk, anpassningsautomatik, rädsla, pervers, obligationsspridning, dysfunktionalitet, valutaområdesrelaterad, förhastat inträde, utpressningspotential, euroområdet, Europeiska valutaunionen, fundamentalt fel, euroområdet, euroområdet, euroländerna, euroområdet, EMU-explosivt, ECB:s fall från nåd, finanspolitisk pakt, Friedman-tesen, penningmultiplikation, monetär union-intern, grekisk kris, Grupptryck, myntunion, latin, myntunion, skandinavisk, opting out-avtal, Plan C, preklusionsfrist, kvantitativa lättnader, ram för kreditbedömning, beräkningsenhet, europeisk, avkastningsideologi, termin, europeisk, blockerat konto, stabilitets- och tillväxtpakt, obalanser, EMU-intern, valutaområde, optimal, transferunion, omfördelning, centralbanksinfluerad. – Jfr ECB:s månadsrapport från maj 2011, s. 95 ff. (om EMU:s representation utåt, om internationellt samarbete, rättskällor), Deutsche Bundesbanks månadsrapport från februari 2012, s. 18 f. (trefasperspektiv, översikter), Deutsche Bundesbanks månadsrapport från februari 2013, s. 18 f. (trefasperspektiv, översikter), Deutsche Bundesbanks månadsrapport från februari 2013, s. 18 f. (översikter). 66 f. (beslut om fördjupning av EMU), ECB:s månadsrapport från augusti 2013, s. 16 f. (om Lettlands anslutning), ECB:s månadsrapport från maj 2014, s. 93 ff. (olika sektoriella utvecklingar i EMU sedan 2008; översikter; jämförelser med USA; referenser).34
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/