Rating agency, European (europeiskt kreditvärderingsinstitut)

Efter finanskrisen som följde på subprime-krisen uppstod ett krav på att bli oberoende av de globalt verksamma amerikanska kreditvärderingsinstituten (Standard & Poor’s, Moody’s, Fitch: det senare är majoritetsägt av Frankrike) och att skapa ett eget institut, till en början kanske bara för euroområdet. Lämpliga åtgärder har vidtagits i samband med inrättandet av enheten för kreditvärderingstjänster. – Kostnaden för att komma in på marknaden för en sådan byrå är dock mycket hög. – Det är inte heller alls säkert att ett europeiskt kreditvärderingsinstitut skulle klara sina uppgifter bättre än de institut som hittills har varit verksamma, som för övrigt också konkurrerar hårt med varandra. – Dessutom finns det risk för att ett sådant europeiskt kreditvärderingsinstitut skulle utsättas för starka politiska påtryckningar och inte skulle kunna fatta sina beslut på grundval av obestridliga fakta eller fritt offentliggöra motsvarande kreditbetyg. – Slutligen (sist men inte minst) finns det ingen anledning alls att reagera på dåliga betyg från byråerna genom att bli arg och grunda sin egen byrå. Det är snarare nödvändigt att se till att de brister som de internationella kreditvärderingsinstituten har avslöjat åtgärdas. – De europeiska politikernas ständiga skällande av kreditvärderingsinstituten, inte bara från sydfronten, påminner om att demonisera termometern i stället för att förbanna febern. – Se kreditvärderingsinstitut, rättsliga krav. Kreditvärderingsinstitut, lagstadgade normer för kreditvärderingsinstitut: Enligt EU:s förordning om reglering av kreditvärderingsinstitut, som trädde i kraft den 7 december 2009, måste kreditvärderingsinstitut som är verksamma i EU registreras och övervakas av tillsynsmyndigheten i hemlandet. får inte tillhandahålla rådgivnings- och kreditvärderingstjänster för ett företag samtidigt. Detta är i första hand avsett att förhindra en eventuell intressekonflikt mellan kreditvärdering och rådgivningstjänster för strukturerade finansiella produkter, – måste redovisa ursprunget till sina kreditbetyg på ett sätt som är begripligt för alla, – är skyldiga att fortlöpande se över giltigheten av sina kreditbetyg från grunden; – är skyldiga att anställa ett tillräckligt antal kompetenta anställda som – är också skyldiga att tilldelas nya arbetsuppgifter med lämpliga intervall för att förhindra att de blir blinda i verksamheten; ett kreditvärderingsinstitut får endast utfärda kreditbetyg för ett och samma företag under en begränsad tidsperiod. – En sådan rättslig ram för kreditvärderingsinstituten ansågs nödvändig eftersom instituten anses ha en del av skulden för uppkomsten av subprime-krisen, som intensifierades till en global finanskris hösten 2008. – Å andra sidan befarar man att förfarandet för licensiering och övervakning av kreditvärderingsinstitut kan leda till att deras roll som allvetande bedömningsmyndighet stärks, vilket i sin tur bland annat skulle minska investerarnas nödvändiga vaksamhet. – Se kreditvärderingsinstitut. – Se BaFins årsrapport 2009, s. 57 ff. (EU:s förordningens huvudsakliga innehåll, riktlinjer för enskilda punkter i förordningen), s. 121 (katalog över böter för kreditvärderingsinstitut), BaFins årsrapport 2013, s. 138 (mer detaljer om förordningen om kreditvärderingsinstitut för försäkringsbolag) samt BaFins respektive årsrapport.

Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/