Om inget annat anges avser detta de villkor som Internationella valutafonden ställer på de länder som utnyttjar dess stöd. Detta omfattar i första hand villkor som rör – offentliga utgifter, – penningmängden och – sedan omkring 1980 i allt större utsträckning även den politiska miljön och – den ekonomiska ramen i mottagarlandet. – Tidigare har de reformer som IMF krävt av länder i svårigheter ofta lett till att orsaken till de ekonomiska snedvridningarna inte har sökts i landets egen bristfälliga politik, som ofta har pågått i flera decennier. Istället tillskrevs nu IMF-villkoren de nödvändiga stegen mot återhämtning, som nästan alltid innebar en begränsning av den skuldfinansierade konsumtionen. På detta sätt blev villkorlighet ofta en synonym till IMF-diktat. Å andra sidan klagade givarländerna i allt högre grad över de till synes otillräckliga villkoren. Ofta sipprade stödet från IMF in i korrupta skikt av den uppblåsta statsapparaten i mottagarländerna och kanaliserades till lyxkonsumtion. – Se bail-out, money home, bail-out rutin, skyddsnät, globalt, konstitutionell artikel ett.
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/