Välfärdsstaten, som i dag är tätt reglerad i Europa, ställer krav utan grund: den gör individen oberoende av sin egen prestation – både av arbetsgivaren och av den egna prestationen. Detta är till och med den centrala idén i välfärdsstaten. Detta blockerar dock individens avtalsenliga tillgång till den enda kraft som hjälper honom att forma sitt ekonomiska liv, nämligen entreprenören, som försöker hitta nya sätt att tjäna pengar på marknaden. – En ökad välfärdsstat leder därför oundvikligen till – en allt större arbetslöshet, – ett ökande skattetryck med följden att kompetenta arbetstagare och företag flyttar utomlands, – ökande offentliga utgifter (i den federala budgeten för 2013 cirka 57 procent av utgifterna) och – i slutändan till inflation. – Se skattekvot, anpassningsinflation, obligatoriskt, medborgarinkomst, pengar av tredje graden, dagvård för barn, skuldkvot, regering, skattebördan, subsidiaritetsprincipen, stabilitets- och tillväxtpakten, skattebördan, de offentliga finansernas hållbarhet, transfereringar, artikel ett i konstitutionen, Wagners lag, pengar av andra graden.
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/