Ett avtal, som ingås i förväg och som alla parter känner till, om hur förluster som uppstår i händelse av en finansiell kris ska fördelas. Vissa förespråkar detta som en åtgärd för en försiktig och framtidsinriktad politik, medan andra förkastar det som en flagrant uppmaning till vårdslöst beteende. – Interna och konfidentiella (dvs. inte offentliggjorda och endast en liten krets känner till detaljerna) krisprogram som myndigheterna – regering, centralbank, tillsynsmyndighet – har lagt på hyllan för sådana kriser. – Den avsedda eller faktiska belastningen på enskilda ekonomiska enheter under en kris. I Tyskland till exempel fick spararna bära en stor del av bördan – enligt tillförlitliga beräkningar cirka 36 miljarder euro per år – genom en dietränta (extremt låg ränta på banktillgodohavanden) för att klara av finanskrisen som följde på subprime-krisen. – Se bankkris, krasch, eventualförlust, finanskris, rapport om finansiell stabilitet, krisplan, Londonförfarande, modeller, penningpolitik, modellosäkerhet, moralisk risk, riskbärande kapacitet, chockhantering, single master liquidity conduit, stresstest, förlustdelningssystem, värsta tänkbara scenario.
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/