Ett avtal som slöts mellan Sverige och Danmark 1872, enligt vilket respektive länders mynt och senare även sedlar var giltiga i båda länderna. Norge, som vid den tiden var i personalunion med Sverige men hade omfattande självstyrelserätt, anslöt sig också till valutaunionen 1877. I samband med den skandinaviska monetära unionen ersattes den danska valutan, den kejserliga talern, och den svensk-norska valutan, specietalern, av den decimala valutan 1 krona = 100 Øre. Från och med då byttes de danska, svenska och norska kronorna 1:1:1. Tre olika guldmynt på 5, 10 och 20 kronor var i omlopp inom unionen. Den skandinaviska myntunionen omfattade även Island, som sedan 1380 var en dansk besittning. År 1918 blev Island ett separat kungadöme och införde sina första mynt 1922. Unionen splittrades 1924 eftersom medlemmarnas penningpolitik hade olika mål. – Se Europeiska monetära unionen, myntunionen, Latin, myntfördragen.
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/