I ett valutaområde som euroområdet är penningpolitiken enhetlig genom en gemensam centralbank. Finanspolitiken ligger dock fortfarande inom de enskilda medlemmarnas suveränitet. Erfarenheten visar att detta förr eller senare leder till att de enskilda medlemmarna glider isär. – Det finns en gemensam finansmarknad i ett valutaområde. Men så snart en kritisk utveckling (krissituation) visar sig drar sig bankerna tillbaka till sina hemländer. I värsta fall är de beroende av att deras egen regering räddar dem. – Detta blev mycket tydligt i EMU i början av 2010. De nationella myndigheterna i borgenärsländerna uppmanade sina banker att bli mer aktiva på sina hemmamarknader och att minska sina lån till gäldenärer i valutaunionens krisregioner. Enbart de tyska bankerna sålde inom två år exponeringar för 162 miljoner euro, särskilt i krisområdet kring Medelhavet. Detta är i princip förståeligt eftersom skattebetalarna, särskilt i Tyskland, Nederländerna och Finland, inte vill betala för problem i valutaområdets södra del. “Europa – inte så!” hörs då allt oftare i offentligheten. Detta äventyrar dock EMU:s sammanhållning och gör det svårare att få de nationella parlamenten att gå med på en gemensam EMU-politik. – Se bankunion, ClubMed, euroobligationer, gemensam, EMU-explosiv, finanspakt, Friedman-tesen, avkastningsideologi, obalanser, EMU-intern, valutaområde, optimal.
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/