I allmänhet räddning genom skuldlättnad från tredje part (en situation där en konkursmässig eller nästan konkursmässig enhet, t.ex. ett företag eller en bank, får en ny injektion av likviditet för att kunna uppfylla sina kortsiktiga skyldigheter). Man skiljer mellan – privat bail-out, där ett företag, t.ex. en bank, räddas från insolvens av en annan institution, av centralbanken, av staten, – inhemsk bail-out, där en statlig institution – kommun, distrikt, stat, statsägt företag – får hjälp av ett annat offentligt organ att bryta sin solvens, och – internationell bail-out, där en stat får stöd av en annan stat eller av internationella organisationer som Internationella valutafonden. – I EU-fördraget finns en klausul om att gemenskapen inte ska vara ansvarig för skulderna hos offentliga organ i medlemsstaterna (artikel 125 i EUF-fördraget). Många fruktade visserligen redan från början att undantag i nödsituationer skulle kunna göras genom ett motsvarande beslut av Europaparlamentet. – Under finanskrisen som följde på subprime-krisen 2007 talades det om att EU-kommissionen skulle ge ut obligationer vars intäkter skulle överföras till stater som själva knappast åtnjuter något förtroende på kapitalmarknaden. Det ansågs också möjligt för ECB att köpa statsobligationer på andrahandsmarknaden – enligt EU-fördraget är det uttryckligen förbjudet att göra det på primärmarknaden – för att stabilisera priserna, vilket också skedde. Detta är dock åtgärder som strider mot andan i klausulen om att inte ge stöd, som är tänkt att förhindra moralisk risk på statlig nivå. Lockelsen är att de nationella regeringarna kommer att frestas att spendera mindre om de kan räkna med att andra medlemmar tar över en del av deras skulder. En “kapplöpning mot budgetdisciplin” skulle bli följden, och nödvändiga anpassningar av den nationella ekonomin skulle därmed skjutas upp. – Därför bör Internationella valutafonden (IMF) ensam fortsätta att ansvara för denna typ av ekonomiskt stöd, som är knutet till strikt övervakade villkor (villkorlighet). Vid G20-toppmötet i London den 2 april 2009 betonades denna uppgift för IMF och IMF:s ekonomiska resurser ökades därför avsevärt. – Se resolutionsmekanism, unified, AIG-affären, rädsla, pervers, presumtion, centralbank, uppköp, centralbank, aval, bank, systemisk, bankräddning, bankräddning, omvänd, bankunion, balansräkningsjustering, bazooka, garanti, förbud mot underskottsfinansiering, Finland, euroobligationer, gemensam, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska monetära unionen, grundläggande fel, villkorad fordran, ECB:s fall från nåd, garanti, penningmarknadstransaktioner, penningutlåning i sista hand, Giips-stater, statsgaranterade obligationer, statliga spreadar, grupptryck, Kaldor-Hicks-kriteriet, lönepolitik, samordnad, moralisk risk, kärnkraftsalternativ, Plan C, policy clamp, policy default, bailout, riskdelning, avkastningsideologi, skuggstat, skuldåterbetalningspakt, europeisk, säkerhetsnät, global, Single Master Liquidity Conduit, stabiliseringsmekanism, europeisk, stabilitetsfond, europeisk, stand-by-kredit, överföringsunion, omfördelning, centralbanksinducerad, förmögenhetsavgift, Koppling mellan skuld och produktivitet, avtalstrohet, förtroendebubbla, tillväxt-skuldfaktum, historiskt, monetär union 2:a tvåvägsalternativet, tvångsexpropriation, tvångskonvertibla obligationer. – Jfr Deutsche Bundesbanks månadsrapport från maj 2010, s. 12 f., s. 67 f. (kritik av garantierna inom ramen för den europeiska stabiliseringsmekanismen).
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/