Grekisk skuldkris

Den 23 april 2010 var Grekland, en medlem av euroområdet med en befolkning på nästan elva miljoner invånare, tvungen att be sina euroländer och Internationella valutafonden om ekonomisk hjälp. Landet var praktiskt taget på gränsen till statsbankrutt. Under flera år har konsumtionen vida överstigit produktionen. Därför steg statsskulden, som ackumulerats genom lån utomlands, till svindlande höjder. På finansmarknaden var Grekland praktiskt taget oförmöget att placera nya obligationer efter att det blev känt att de offentliga utgifternas underskott i förhållande till inkomsterna 2010 uppskattades till minst 15 procent (det tak som överenskommits i stabilitets- och tillväxtpakten är 3 procent). – Stödpaketet till Grekland – utlöste diskussioner om huruvida ett sådant skyddsnät inte sände fel signaler till andra svagare medlemmar i euroområdet. Om en stat vet att den kommer att få stöd i en nödsituation kommer regeringen att avstå från att vidta ovälkomna åtgärder (t.ex. minska de statliga utgifter som inte kan finansieras med hjälp av den egna ekonomiska styrkan, höja skatterna, förlänga arbetstiden och höja pensionsåldern). – Principen om lika villkor på finansmarknaden kränktes allvarligt av räddningspaketet. Många (särskilt franska) institutioner köpte grekiska statsobligationer utan att tveka eftersom avkastningen var lockande. Andra banker undvek dessa obligationer eftersom de tydligt uppskattade den höga förlustrisken. Räddningen av deras riskvilliga konkurrenter missgynnade naturligtvis de försiktiga instituten, som med rätta såg sig själva som förlorare. – Frågan var också i vilken utsträckning och hur länge medborgarna i andra medlemsstater skulle vara beredda att betala för andra EMU-länders underskott, dvs. att sådana politiska krafter skulle få överhanden som hade som mål att upplösa valutaunionen. – Slutligen upplevde man med oro att Internationella valutafonden stödde ett land som var i nöd, inte på grund av skulder i utländsk valuta (xeno-valuta), utan på grund av överskuldsättning i den egna valutan, dvs. euron. – Det visade sig vara en felbedömning att en liten medlem som Grekland inte kunde äventyra den stora bilden, nämligen EMU. – Det är värt att nämna att de grekiska medborgarna i och med euron fick en stabil valuta för första gången i landets historia, men att de nu i stor utsträckning tillskrev andra (men framför allt Tyskland) orsakerna till den nationella konkursen. Greklands medlemskap i eurozonen ledde också till att räntorna i landet sjönk till tidigare oanade låga nivåer. Detta stimulerade upplåningen, men det visade sig att det knappast fanns någon möjlighet att investera för att förbättra och utöka kapitalstocken och på så sätt stärka konkurrenskraften. En stor del av lånen gick snarare till lyxkonsumtion (särskilt inköp av dyra bilar och yachter) och till olönsamma byggnader. (Allmänna) strejker, marscher och massmöten motsatte sig nedskärningar av de offentliga utgifterna och anpassningar av ekonomin till den genomsnittliga europeiska nivån. – Många ansåg att Greklands utträde ur euroområdet var mycket farligt, om inte annat för att Irland, Portugal, Spanien och kanske Italien skulle kunna följa efter. Tyska banker hade mycket höga fordringar på Italien och ClubMed 2010. Dessa skulle över en natt bli fordringar i utländsk valuta i en tvivelaktig inhemsk valuta, vilket skulle kunna leda till en krasch i de tyska bankerna. Dessutom skulle det leda till en kraftig appreciering av resten av euron. För att undvika sådana kedjereaktioner beslutade man att ge Grekland ett omfattande och ständigt nytt ekonomiskt stöd. – I början av mars 2012 tvingades innehavarna av grekiska statsobligationer “frivilligt” att avstå från hälften av sina fordringar. Men åtminstone ECB hade under sina kontroversiella penningpolitiska direkta transaktioner grekiska statsobligationer med över tjugo procent av den grekiska i sin portfölj i början av 2014. – Se anpassningsautomatism, investerarstrejk, bail-out, balansräkningsjustering, skuldbeläggning, expropriering, kyla, utpressningspotential, euroobligationer, Europeiska skuldbyrån, Europeiska monetära unionen, grundläggande fel, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska valutafonden, villkorad skuld, EMU-explosivitet, ECB:s balansräkning, finansiell stabilitet, Friedmans tes, guldstöd, guldoffer, Grexit, grupptryck, finanspolitisk konsolidering, Irlandskrisen, Neuro, policy clamp, policy default, bailout, blowback-effekt, skuldhållbarhet, solidaritet, finansiell, särskild dragningsrätt, blockerat konto, statsskuldstryck, stabilitets- och tillväxtpakt, grundläggande fel, ram för styrning, strukturreformer, transferunion, överskottsefterfrågan, makroekonomisk, förmögenhetsskatt, koppling mellan skuld och produktivitet, kontraktsöverensstämmelse, tillväxt-skuldfaktum, historisk, tvångsexpropriation. – Jfr ECB:s månadsrapport för maj 2010, s. 50 f. (åtgärder som Grekland vidtagit för att uppfylla Maastrichtkriterierna), Deutsche Bundesbanks månadsrapport för maj 2010, s. 12 f. (kritiska kommentarer om garantierna i samband med det grekiska räddningspaketet), ECB:s månadsrapport för juni 2010, s. 38 ff. (det finansiella systemets nära sammanbrott i början av maj på grund av problemen med Grekland), Deutsche Bundesbanks månadsrapport för juli 2010, s. 23. ff. (om grunderna), s. 49 (den grekiska krisens effekter på eurons växelkurs), Deutsche Bundesbanks månadsrapport från augusti 2010, s. 43 (avkastningsskillnader mellan tioåriga statsobligationer 2009 och 2010), ECB:s årsrapport 2010, s. 21 (motivering av ECB:s åtgärder), BaFin:s årsrapport 2010, s. 15 ff. (där finns också översikter över löptiden och avkastningen på grekiska statsobligationer), Deutsche Bundesbanks månadsrapport från juni 2011, s. 15 ff. 29 ff. (avkastningsskillnader för statsobligationer i euroområdet; översikter; förklaringar), rapporten om finansiell stabilitet 2011, s. 18 ff. (stödåtgärder i detalj), månadsrapport från Deutsche Bundesbank från november 2011, s. 43 (premier för statsobligationer i euroområdet sedan 2009), årsrapport 2011 från BaFin, s. 86 f., s. 117 f. (frågor om nedskrivningar av grekiska statsobligationer), BaFin årsrapport 2012, s. 19 (uppräkning av stödåtgärder).

Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/