Behållningskvot för värdepapper med bakomliggande tillgångar (ägarandel)
Efter subprime-krisen sommaren 2007, som spred sig till en världsomspännande finanskris hösten 2008, krävde tillsynsmyndigheterna att de ursprungliga bankerna skulle inneha en viss procentandel av de värdepapperiseringspapper som utfärdats i sina egna portföljer. Syftet var att förhindra att upphovsmännen slarvigt fördelade och överförde risker från en pool av fordringar. Detta beror på att en sådan bestämmelse skulle få originatorn att fastställa kreditkvaliteten hos sin värdepapperisering redan från början genom en kreditbedömning och att övervaka den kontinuerligt även efter försäljningen, i stället för att lägga dessa risker på köparen av värdepapperiseringsinstrumenten. – Med lämpliga tillsynsbestämmelser bör det naturligtvis också exakt fastställas vilken delbetalning som måste stanna hos originatorn. Det bör också vara förbjudet för ett institut att sälja sina behållningar från en emission till riskinvesterare. – Se Absenzkapitalismus, High-speed Money, Moral Hazard, Subprime loans.- Jfr Deutsche Bundesbanks månadsrapport från januari 2009, s. 69 ff. (kreditvärdering av värdepapperiseringspositioner), BaFin:s årsrapport 2008, s. 55 (krav på kvarhållande av kapital, krav på offentliggörande), BaFin:s årsrapport 2010, s. 124 f. (inom ramen för direktivet om kapitaltäckning är ett kvarhållande av kapital obligatoriskt).
Observera: Den finansiella encyklopedin är upphovsrättsligt skyddad och får endast användas för privata ändamål utan uttryckligt tillstånd! Universitetsprofessor Dr. Gerhard Merk, Dipl.rer.pol., Dipl.rer.oec. Professor Dr. Eckehard Krah, Dipl.rer.pol. E-postadress: info@jung-stilling-gesellschaft.de https://de.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Ernst_Merk https://www.jung-stilling-gesellschaft.de/merk/ https://www.gerhardmerk.de/
Comments
So empty here ... leave a comment!